nathalie, 20 år och ensamstående mamma <3

Hör dig på natten ser dina spår
kanske en dröm inte vet jag
men jag vet att du finns där ute någonstans
såklart inom mig



andreas, jag vet inte om tiden går fort eller om den går sakta.
jag vet ingenting.. jag vill bara krama om dig.
ha dig i min närhet, kunna känna dig!!
varför gick det så förbannat långt..
varför hörde ingen dina rop på hjälp..

jag lämnar dig aldrig och du vet att jag tänker på dig all the time!
himlens finaste ängel <3

fyfan.

om 24 minuter...................

hur ska jag klara mig igenom denna natt,

inatt, andreas är det en månad sen du lämnade oss en en evig saknad.

det absolut värsta som i mitt liv just nu är nätterna, när jag ligger där helt ensam och saknar din värme. saknar din närhet.
jag vill ligga på ditt bröst, och höra dina andetag..dina lugna fina andetag. höra ditt hjärta slå.
och viska lite tyst i ditt öra när du håller på somnar " jag älskar dig ". och sedan pussa dig i pannan.
 ligger där ensam helt livrädd att jag aldrig mer kommer få göra det.
vart jag än kollar så ser jag bara bilder på dig, och när jag stänger ögonen så är du fortfarande kvar, och det värker.

hela kroppen värker, och jag vill bara skrika. men jag vet att det inte hjälper.
jag vill att du ska ligga där bredvid mig och hålla om mig, så som förut.
varenda natt tänker jag på allt vi har upplevt, på allt vi har gjort.
allt det fina vi har gjort, och alla stunder. det är inte mycket, men tillräckligt för mig för att vara lycklig.
& även dom stunder som vi har varit deppig, och bara legat bredvid varandra, och jag har legat och gråtit i din famn.
jag ligger och vrider och vänder och vad jag än gör så dyker du upp i huvet.
jag drömmer om dig, om dig . åh det gör så jävla ont att sedan vakna upp.
.. att vakna upp och veta att det bara var en förbannad dröm
önskar vi kunde byta kropp för en dag, så skulle du få känna hur jag känner det.

du skulle få känna hur ont det gör, du skulle känna hur det känns att längta efter någon. en längtan som du aldrig har känt förut. en längtan som gör ont.
du skulle få känna hur det känns att sitta instängd på ditt rum, ihopkrypen i sängen..
och att du ligger med alla tankar i huvet. tårarna tar  aldrig slut. samma visa vareviga dag.
du skulle få känna  hur det känns att vakna mitt i nätterna alldeles kallsvettig, gråten sitter i halsen och dina ögon är alldeles blöta.
hur du känner på dagarna att du är hungrig men så fort du tänker på mat så vill du spy, och när du väl äter liite grann så mår du illa.
hur du sitter med bankande huvudvärk hela dagarna, hur du känner ensamheten värker i din kropp.
du känner dig rastlös, men du vill ändå bara lägga dig ner och sova, sova i evighet. kanske aldrig mer vakna.
du känner ingen ork till att träffa några vänner, du har ingen lust att göra något. förutom att gräva ner dig själv.
du bara sitter och kollar rätt in i en vägg och funderar..
så fort du slår upp en bild på din kärlek så börjar du gråta, och du får inte stopp på det.
ur du sitter och kollar igenom alla bilder på din kärlek om och om igen hela dagarna.
du sitter vid datorn, kollar igenom allt som har med dig att göra.
du håller i din mobil, så fort du öppnar den ser du din bakrundsbild, där finns din kärlek. hur du stirrar på bilden i flera sekunder, tillslut slutar din hjärna att fungera, ditt hjärta slår fort & tårarna kommer.så fort du hör en låt som dom sjunger något speciellt i, så börjar dina tårar att rinna. och dom tar aldrig slut.
hur ont det gör att verkligen sakna. längta. hoppas. drömma.
& gå vidare.
hur det känns när exakt alla frågar hur man mår, & varför man är ledsen...hur svårt det är, och hur önt det gör, när man inte har något svar.
och du bara börjar gråta när folk nämner din kärlkeks namn.

så fort du ser din kärleks namn någonstans, var som helst..så börjar det svartna för ögonen lite, och då kommer alla tankar tillbaka.
på dagarna, du vet inte vart du ska ta vägen, du vill gå och lägga dig, men samtidigt vet du att allt bara blir värre så fort du lägger dig.
istället tänker du att du ska gå ut, men allt blir bara värre ändå.
om du går ut tänker du att du ska gå så långt benen bär, men du orkar inte. du orkar ingenting. verkligen ingen ork i kroppen alls.
du tänker att du ska gå ut och vara med vänner. skratta och ha det roligt... men det går inte?
du känner ingen glädje, du kan inte skratta. inte ens få ett leende på läpparna.
du skulle få känna på hur det känns att inte kunna vara glad tillsammans med sina vänner.
kanske att du skulle kunna skratta på utsidan, men inombords känner du hur allt hugger, och det gör så jävla ont.
och efter varenda dag som går, när vi inte pratar..så känner du hur hjärtat faller, bit för bit.
..och när alla bitarna är borta, så är det slut. då finns det inget kvar.
du känner att för varje dag som går, blir du bara svagare & svagare.
du blir bara räddare och räddare.
det känns som allt & alla bara försvinner mer och mer.
du sitter hemma, livrädd. livrädd för dig själv. livrädd för att leva.
du orkar absolut ingenting.
för det är exakt så jag lever.
du skulle få känna hur det känns, när ens syre bara försvinner allt mer & mer.
för det är vad du är. mitt syre. mitt allt. min luft som jag andas
 

jag har inte glömt dig,

du finns i mitt hjärta, du finns i min själ du finns överallt, inom mig..
dagarna går försöker förstå, varför du gick hemifrån, lämnade allt familjen och mig..
men jag vet att du finns där ute någonstans, såklart inom mig <3
jag saknar dig :'(

jag kan itne förstå!!
allting går så fort.
känns som igår när du låg här brevid mig..
och du talade om för mig hur speciell och hur kär du var i mig!
eller när vi varje natt gick upp och åt räkmackor..
eller när jag tvingade ut dig å röka när det var svinkallt..
eller när vi åkte din merca och jag bara klagade att du skulle köpa en ny bil,
sen skrattade vi åt det hela tiden..
eller när du kom till mig ocj var hos mig flera veckor,
när din mamma frågade om du var i skolan och du sa ja..
men till skolan sa du att du hade magsjuka..
när vi låg i sängen en hel dag och kollade på
mina "dåliga" tjejfilmer, enligt dig..
eller när vi var på kryssning..
eller när vi ja ALLT!
älöskade!!

jag är så trött på allt jäkla skit snack!!
herregud, ni vet ingenting!
jag vet så mycket som ni inte vet om andreas.
och jag blir så jäkla förbannad på dig du vegt vem du är.
att sitta och ljuga ihop en massa för att få uppmärksamhet.
varför inte bara lägga ner?
han finns inge mer!!
om alla visste hur du behandlade han och vad han berättade för oss o m dig och vad du gjorde mot han
så ska du nog ta och vara tyst just nu.
attt du ens orkar lägga energi på det..
han tyckte absolut inte om dig, och du förstörde hela hans liv jämt.
så fort han träffade någon var du där och förstörde med dina fula historier.
jag var så jäkla dum att gå på dom en gång, men jag tackar gud att andreas lät mig övertalas om vilken människa du var! det kan inte vara en människa på denna jord som tycker om dig.
och att ljuga nu när andreas inte finns med oss mer, är det bara för du vet att han inte kan
försvara sig själv längre? så patetiskt!!
jag vet så så så så så mycket mer än dig, och jag gör vad jag vill !
ljuga in dig hos andra med lögner, fyfan det är pinsamt lilla gumman!!

om du ändå var här andreas och kunna hjälpa!
jag ber om ursäkt för hur dom håller på, det är så respektlöst!
det du och jag hade det finns det ingen som kan ändra på
och jag kommer aldrig att sluta STÅ för vaad jag tyckte och vad vi hade!!

sen om du säger att han kom hem till dig och grina, lilla gumman......
då är du inte den första han har grinat hos..
så många lögner som du har..

förlåt för detta inlägg, men när gränsen är nådd, måste man göra något åt saken!
och hatar är ett starkt ord, men jag HATAR dig din falska jävla .........!

om alla bara visste, om du bara hade berättat för alla andra med andreas..
då hade hon aldrig suttit här och sugt åt sig massa uppmärksamhet..

du är inte värd dettta andreas, jag förstår dig!
jag kommer snart, och jag hoppas du väntar på mig vid portarna.
älskar dig andreas tommie strömlund!

idag var det den jobbigaste dagen i mitt liv.

jag tänker och tänker hela tiden..

jag blir så trött och ledsen!! varför bry sig? liksom vi pratar om en person som inte finns med oss längre, och alla klagar, man får inte sakna för då försöker man dra åt sig uppmärksamhet? vad är det för påhitt?

jag blir så frusterad, om alla bara visste det jag visste om detta som hände!!
andreas min fina, jag lovar att jag ska göra det du vill att jag ska göra.
och jag önskar ALLA visste om varför detta hände..
jag tror att känner lika som jag gör, vi hade kunnat stoppa honom!!
lilla gubben.. om du var här nu och såg alla hur dom hållde på och kunna hjälpa till, så hade det aldrig varit såhär för du har alltid rättat till allt, du du du!

det kanske är bäst jag säger det så jag är tydlig!!

jag skriver inte för att få uppmärksamhet av någon!
jag skriver för andreas skull och jag skriver för min egen skull, för jag inte kan prata med någon!
och om jag nu vill ha allas såkallade "uppmärksamhet! så skulle jag nog sitta och svara på kommentarena jag får överallt med, men nej!

jag förstår bara inte hur man kan bråka om vem som är flickvän eller var hans flickvän, nu när han är borta? älskade andreas!
jag vet vad du sa till mig och jag vet vad du tycker om allt detta.
och vad alla nu säger så vet jag att du är så besviken på dom som itne håller sig till
sanningen!!:¨(

jag saknar dig så mycket gubben.
och om ni inte accepterar att jag saknar och skriver av mig för mig själv och andreas skull så borde ni inte läsa min blogg och inte kommentera mina bilder på facebook/bilddagboken.
allt är för andreas inte för eran skull.

vila i frid älskade andreas strömlund!!!