nathalie, 20 år och ensamstående mamma <3

:'( jag orkar inte detta, jag ser dig överallt, men det är inte du.. jag tycker alla liknar dig, pratar som dig, skrattar som dig... jag kollar runt och blir lika besviken varje gång... ett hopp som kommer upp, men i samma sekund försvinner! tänk om det vore sanning, att du verkligen stod där en gång! jag önskar att du... fick träffa vår son lukas, han är magisk! jag tror det är du, eller jag vet att du lever i honom. ingen tvekan alls... vår fina son, du skulle vara så stolt, du är stolt! och jag är stolt över att det är just du som är PAPPA till honom, jag önskar bara, att du var här!♥

jag gråter ofta... för vad ska jag göra utan dig?

när allting var som svårast för dig, så sa du adjö och lämna oss kvar..

Jag försöker se upp till himlen nu, men jag kan inte se dig någe mer...

vi älskar dig andreas!