kolik.
för vem fan ska jag prata med ?!
jag orkar inte gå hos mes psykolgoger och kuratorer, dom sitter bara där och tror att dom är nå kungar på känslor, no way!
vad är det för mening? var det meningen att det skulle bli såhär tillslut?
att jag ska rasa ihop? inte orka mer inombords..
håller huvudet högt för min son iallafall..
du är min tröst och mitt plåster på såren lukas!!
aldrig att jag ska utsätta eller visa dig min smärta!!<3
du är värd så mycket mer!!
sen är det så jäkla jobbigt när man är ensam, när du har kolik lukas.
vad ska jag göra? hur ska jag få dig att sluta ha ont..
det ända som hjälper är att gå runt och bära dig älskling, men min rygg är snart pajj.
varje gång jag reser mig smäller det i den..
att se dig skrika av smärta får mig att må ännu sämre, är det bara jag som inte kan göra nått åt det?
all for you..
ska iallfall åka till tågmuseet med ludvig nu, får väll se hur det går..
skulle helst bara vela lägga mig ner och sova hela dagarna känns det som.
jag har tänkt på en sak, det är verkligen INGEN som vet hur jag mår..
förstår hur du mår.....det är inte lätt o vara mamma o framför allt själv....Kan bara råda dej o gå o prata med dom sk kuratorer eller psykologer som kan få dej att öppna sej kanske. Har försökt ställa upp så gott jag kan men du vet mår inte så bra själv :( (som ingen heller förstår)Men jag kan ta honom ett dygn eller två så du får vila o kanske gå o prata........ o ingen vela att det skulle bli så här. Du har mist en du älskar o lukas har mist sin pappa det är tragiskt. Men som du säger sjlv så har du fått en gudagåva i Lukas.älskar dej o du är stark glöm aldrig det fast det kan vara jobbigt dom flesta stunder. Mamma
älskar er så himla mycket :'/ är så jäkla ledsen för att det är just ni som förlorat en pojkvän/pappa...
Jag finns här för er , alltid <3
Jag känner dig inte och vet inte vad du har för erfarenheter av kurator och psykolog, men, jag vill tala om för dig att dom har hjälpt mig både en och två gånger.
När allt var svart och jag inte ville finnas mer, när allt kändes som ett stort svart hål och när jag var psykiskt misshandlad och aldrig trodde jag skulle resa mig igen, då fick jag hjälp av en kurator.
Hon fick mig att förstå värdet på det jag hade kvar och hon fick mig att förstå mina känslor och sätta orden som jag saknade på plats.
En kurator kan aldrig ge dig Andreas tillbaka och för det lider jag med dig och Lucas, det är hemskt sorligt och hemskt svårt att sätta ord på. Men en kurator kan bli någon som du kan känna trygghet i och få en stödjande hjälp av.
Jag hoppas att du hittar någon som du kan lita på och som du vill prata med. Jag hoppas att du hittar styrkan i att hitta dig själv igen.
Styrkekramar till dig...
Om du vill så kan du läsa emelieloof.blogg.se hennes sons pappa tog livet av sig i slutet på 09 när deras son var 10 månader gammal.
