nathalie, 20 år och ensamstående mamma <3

inatt  är det ett år, ett jäkla år sedan du lämnade mig andreas!
du lämnade oss!! jag kan verkligen inte förstå!
och jag som velat att tiden ska ha stannat hela tiden, och nu är vi framme på 365 dagar?
vad händer:'/ jag saknar dig gubben.
att inte få dina sms att inte få höra din vackra röst eller dina sjukt dåliga skämt nå mer..
att inte ens kunna få somna i din famn.. varför hände detta!!

nu har det snart gått ett år, och har jag verkligen varit utan dig så länge?
egentligen inte för du är med mig i varje steg jag tar, i varje andetag!
jag har länge känt din närvaro.. jag vet att du inte vill lämna mig!

vad hände den där äckliga natten!
det var en söndag jag fick reda på allt, söndag morgon!
idag är det söndag.. jag fick det där hemska sms; och jag ringde upp din mamma..
det var altså sant andreas? du är borta.
tänk att det har tagit ett jäkla år för att inse att du verkligen inte kommer tillbaka..
kommer jag någonsin inse det riktigt? eller är det så att jag inte vill inse det?
varje gång jag tänker på dig elelr på vad som hände är det som att jag får en slags
panik i min kropp.. jag ha lust att skrika och grina.. allt på samma gång.
min älskade andreas, kommer inte tillbaka. bäcksvart!

hur mår du ? vad gör du? är du lycklig? är du verkligen det nu andreas?
hur är det på andra sidan? och följer du mig i varje steg?
fina du!! :'/ tårar längst kinderna!!

vad har jag gjort alla dessa dagar av sorg och smärta?
hur har jag egentligen klarat mig ?
man inser inte hur mycket man älskar någonting förrens man fölorar det, sägs det
och fan vad sant det är andreas!!!!!!


jag kommer ihåg när du v ar hemma hos mig hur många dagar som helst, vi bara mös.
kolllade på massa filmer och åkte runt i din bil och då var det bara VI.
vaknade upp med dig, somnade med dig åt frukost lunch middag och kvällsmat med dig.
ibland på nätterna gick du upp för du var hungrig och tog en färdig macka från min brors fik som vi alltid hade hemma!! jag kommer ihåg första gången du skulle äta med min familj, du varf så blyg. och jag tvingade dig.
vad dum jag var!! när du kom och överrraska mig, du sa ingenting. då ringde du och sa att du var i sandviken ehlt plötsligt och hade vart där ett bra tag, med alle lina och alex?! utan att säga något, vilken chock och gud vad glad jag var!!

kommer även ihåg alla gånger jag låg mot ditt bröst och vi pratade om allt mellan himel och jord.
du berättade verkligen allt i ditt liv, jag förstår ni hur jäkla jobbigt du hade det!!
jag trodde inte du menade allvar, varför tog jag inte dig på allvar?
när du frågade om du kunna få bo hos mig :'(
jag trodde inte på dig att det var så allvarligt. men det var det!!!

nu ett år senare, sitter jag här.
ensam helt jäkla ensam!
eller jag är inte ensam.

för en sak till, när du gick bort andreas så väntade jag ditt barn!
oh du visste om det, du var överlycklig och sa att det skulle bli en ny start på ditt liv, ditt lyckliga liv.
du hade kollat på familjebil och allt, du täntke till och med överge din älskade bettan(mercan)..
du var så lycklig och vi pratade ofta om hur det skule bli, ocj det lös i dina ögon av något som jag inte sätt förut.
RENlycka..

nu sitter jag här med honom, jag gav honom namnet Lukas Andreas Alexander..
han är väldens finaste barn, så lik dig!
sitter man och kollar på honom, så ser man dig i han!
jag är så glad för det, jag hoppas han blir mer lik dig när han blir äldre..
han är lik dig i sättet, han är en fantasiskt människa och kommer växa upp så
stolt över att veta att du VAR/ÄR hans pappa..

imorgon kommer jag sova igenom hela dagen, jag vill inte existera då!
då var dett ett år sedan jag var på din minnestund..
DIN minnesstund?! för din skull. du var borta!!

jag minns inte mycket ifrån minnestunden, jag minns två killar som spelade gitarr och sjöng ; kom änglar!
så himla vackert. allt var suddigt, och jag minns att jag höll zaRA I handen :s? :'(
jag tänkte iaf då att vi skulle finnas för varandra allihopa för din skull.
men det var en dröm, nu skiter jag i allt, och all skitsnak där uppe.

för nu är det för din skull jag sörjer, det är dig jag saknar och det är dig jag älskar.


andreas tommie strömlund
19910306-20100124
må du vila i frid älskade!

/ din nathalie för all framtid!!

En kärlek,en PAPPA, en vän, en son, en bror, ett barnbarn och nu en ängel

Dagar har blivit till veckor, veckor har blivit månader och snart blir månader år.
Alla dessa dagar, alla dessa onödiga dagar i tårar.
Dagar som förr fylldes av glädje.
Dagar som inte innerhöll mer problem än tjafs mellan oss.
Dagar där mitt problem inte var att du inte fanns.