välkommer till världen Lukas Andreas Alexander <3
kan man ha snällare barn eller?
jag har fått duscha, städat och ändå så ligger han bara och kollar och flinar till ibland..
herregud!! <3 men ska väll inte säga så, peppar peppar!! :)
Söndagen den 26/10, åkte jag in till BB för en 42+0 kontroll.
jag hade alltså gått över tiden ganska länge!
jag fick träffa en barnmorska som satt på mig en CTG remsa för att mäta
barnetshjärtljud. Det visade sig vara helt perfekt..
jag tänkte ne, inte fler dagar över tiden, jag var helt beredd på att åka hem igen.
sedan kom det en doktor in som skulle göra en gynundersökning för att kolla hur livmodern l´åg och om det hade gått något vatten, men nej fortfarande såg allt bra ut och livmodern var forfarande omogen?
jag började störtgrina, fick panik. jag vela verkligen ha ut honom nu, jag var så trött på att gå helspänd hela dagarna och tänka, sparkar han? gud han rör sig inte och bla bla..
tillslut sa doktorn, vi sätter igång dig.
jag fick ett rum på förlossningen och kl 10.00 fick jag den första tabletten.
ingenting hände under hela dagen,jag bara låg och väntade..
sprang runt runt.. sen kl 19.00 smällde det till.
jag fick världens sammandragningar som gick över till världens värkar..
jag gick runt runt med gåstolen för att försöka få bort smärtan.
efter några timmar sa dom att jag skulle få en till tablett som satt igång allting direkt.
men dom visste inte om dom vågade ge mig eftersom då kunna allt gå så snabbt och eftersom min
livmordermunn låg bakåt så bestämde dom sig för att inte göra det..
jag låg och kämpa, och kl vart mer och mer.
smärtan var så fruktansvärd just då för mig, jag hade legat så länge med värkarna och ingenting hände.
dom kände efter och jag var öppen 3 cm drygt. kl kan väl ha varit 00.00 någonting.
allting gick så långsamt. Jag öpnnades ingenting. utan hade bara värkar!
jag gick ut med gå stolen för att röra på mig, då jag plötsligt hörde barnmorskorna prata om just mig.
dom sa att dom skulle ge mig sovmedecin så jag fick sova tills imorgon!!!! panik fick jag verkligen, aldrig i livet.
jag har kämpat hit och kommerinte ge upp nu och börja om imorgon, så jag skyndade mig in till mamma och pappa för att berätta vad dom sagt, och jag grät och grät!!
barnmorskan kom in och berättade, just det jag hade hört!
och om dom sövde mig slapp jag smärtan men allting avstannade så jag lära börja om imorgon.
glöm det sa jag! sen sa hon även att hon hade ett till alternativ, epudiralbedövningen....
mitt största skräckmoment!! jag tog den i allfall, pappa satt och höll mig handen när dom lag den,
och jag var så rädd och jag skakade. tillslut var den klar!
den hjälpte mig så otroligt mycket, jag kände av den direkt.
och värkarna kändes plötsligt som små menssmärtor, tacka gudarna föör det.
jag kunna sova!! jag somnade, i 2 timmar kanske, och väcktes av att en sköterska
kom inkl 04.00 och skulle känna hur mycket jag öppnat mig, 4 cm!!!!!!!!! 4CM?!
det är inte sant, jag öppnades ingenting..
hon sa åt mig att försöka vila mer!! jag somnade!
lite senare in på dagen så var värkarna så kraftiga att inte epudiralbedövningen inte hjälpte längre..
jag visste verkligen inte vart jag skulle ta vägen! jag bad om lustgas också. fick den och det kändes lite bättre.
jag vart så himla hög av den, så jag skratta och skratta hela tiden, haha!! det var en sån skön känsla.
man koppla liksom bort att man hade ont? tillslut var kl 13.00 och det kom in ett helt gäng med doktorer och sköterskor och ja vette gudarna vilka mer..
en ungtjej kom fram till mig och presenterade sig, namnet minns jag då inte..
dom skulle känna hur öppen jag var igen, första tjejen kände, hon sa 7 cm.
sen läära en annan känna men hon sa 6cm.
den unga tjejen kom fram igen och sa; nathalie går det bra? det är jag som ska göra akut kejsarsnitt på dig!!
jag trodde inte mina öron. vafan vad rädd jag var! alla prata och allting snurra och mitt i det ska jag göra ett akutkejsarsnitt. jo så var det iallfall, jag öppnades inte som jag skulle, och det kunna bli komplikationer.
jag fick ta ur tungpiercingen och en tjej tvätta bort mitt nagellack.
sedan vart jag nerförd dit jag skulle snittas.
det kom en narkosläkare och skulle sätta in en ytterligare ryggmärgsbedövning, den här gången skulle hjag tappa känseln från bröstet och neråt. han gjorde det och mamma var med mig in, haha hon lära sätta på di sjukhuskläder och någon rolig sak på huvudet... sötis mamma! iallfall tillslut var jag förlamad, så nu vet jag hur det känns kan jag meddela, usch!! jag kom ihåg att jag frågade hur länge allting skulle ta.
hon sa 10 minuter för att få ut barnet och 30 min för att sy ihop dig..
kör på tänkte jag.. fick massa syre.. tillslut började dom skära, och jag mådde så illa, jag lära spy, men jag hade ingen känsel i bröstet så det gick i nte.. jag låg alltså vaken när dom skärde.
tillslut lät det som dom sög upp massa vatten, det var fostervattnet, och efter en kort stund hörde jag det mest underbara lätet jag någonsin hört. mitt barn skrek!!! kl 14.11 landade han på mitt bröst!
jag fick det upp vid bröstet och det var det mest finaste jag någonsin sätt,
han var så blodig och blå, men ändå så vacker!! jag vela inte släppa taget.
och all klag på värk och allt försvann, nu var han vid liv, min älskde son LUKAS!
dom tog ifrån mig honom för att tvätta och klippa navelsträngen, det gjorde mamma.
stackars pappa satt uppe på rummet och väntade, jag vill itne veta hur ivrig och dåligt han mådde! haha :)
dom kom återigen ut med älskade lukas, och jag låg länge länge länge och kramade om honom, nästan så att dom han bli klar med att sy ihop mig!
tillsut lära dom gå, han försvann, jag var helt själv.
fick lite små panik, men jag visste att han var med mamma och pappa.
jag vart klar, och inte nog med det så fick jag ligga på uppvaket 1½ timme till innan jag fick se min skönhet.
då kom pappa ner med honom, å mitt liv!!! känslan går inte att beskriva!!
han fick då alltså namnet lukas, och han vägde 3486 var 51 cm lång hans huvudomfång var 37.0
tack till alla underbara barnmorsker och alla läkare som tog hand om mig!
jag hade aldrig klarat detta utan er, och idag är jag världens lyckligaste mamma!
Kommentarer
Postat av: Emma
Vilken upplevelse !! Vad duktig du är som klarade det! Hur känns magen nu när den blivit uppskuren? Världens finaste Lukas har du iaf ! Sköt om dig (er) Puss!!
Postat av: tanja
hur länge var du tillsammans med lukas pappa innan du fick reda på att du var gravid ? du fick verkligen en fin son ! fin förlossningsberättelse också :) lycka till i framtiden!!
Postat av: anonym !
nu måste du göra en ny header och Lukas ska vara delaktig i den !
grattis, förresten, jätte söt var han !
Trackback
