nathalie, 20 år och ensamstående mamma <3

jag älskar dig, jag förståjr inte, allting inom mig snurrar runt.. jag mår så dåligt och jag har insett hur jäökla piss jag mår nu.. utan dig!! jag ställer samma jäkla fråga hela tiden till mig själv ; varför!? det jag önskar mest är att man skulle kunna spola tillbaka tiden, så att du får vara här med oss.. du förtjänar inte detta!!
din tid var inte kommen, du hade så mycket framf.ör dig. så jäkla orättvist...
jag saknar så sjukt mycket, det gör så ont... om någon bara kunna förstå..
jag är nära att bryta ihop.. jag vill bara lägga mig ner och skrika, skrika hur jäkla högt som helst, får jag ett svar? ser du mig, kollar du på oss eller vakar över oss?
det är så mycket jag önskar, jag ser dig varje dag, överallt.. 
men jag kan inte röra dig, och inte prata med dig. vilket min högsta dröm skulle vara..
jag vet att du har det bra, men lilla hjärtat jag lovar att du hade haft det så underbart här med oss med!!!!!!! idag ska jag försöka fixa med min egen " grav" till dig, uppe vid sandvikens kyrka.. det är så fint där!!
varför ska jag behöva gå till en sten och prata, det hade jag ionte behövt..

kära andreas, jag hoppas du hör mina böner!
jag håller så mycket inom mig, för att inte lägga ut det på andra.
men ingen kan någonsin veta hur jag mår på insidan, den är i så¨många bitar..
jag är inte hel, och kommer aldrig att bli det heller!! någonting kommer alltid fattas och det är du! spelar ingen roll hur många år det går och vad doktorn säger till mig, att det kommer gå över.. aldrig i livet, det går inte över sorgen finns alltid likaså saknaden och det jävla onda i bröstet....

varför var jag inte med dig i bilen?
faktist så önskar jag det!!
vem vet, antingen hade det inte hänt eller så hade det ändå hänt..
huvudsaken jag var med dig! känns som jag svek dig när jag inte satt där brevid..
som vi alltid sa; alltid du och jag! ord som sitter kvar.. 
jag minns så mycket med dig andreas, jag skrattar till när jag tänker efter, men sen mår jag dåligt för att jag har gjort det, hur kan jag sitta och skratta när du inte finns här? jag kan le till dom fina stunder vi hade och hur jäkla underbar du var..  dieseldoris och greta som du alltid sa till mig, åh :( jag älskar dig.
jag kan fortfarande sitta och ringa till din telefon i hopp om ett svar, eller bara ett tecken.. det är inte sant va? du lever !! 

jag skriver mer sen, nu vaknade vår fina son!
puss