förjävligt!

nu ligger jag här igen, ensam i sängen och bara tänker...
på hur allting skulle vart om det hade blivit annorlunda, om du inte försvunnit..
hade du legat här brevid mig då?
jag tänker allitd, varför satt du dig i den dumma jäkla bilen, med alkohol i kroppen?
varför..
en evig fråga som alltid kommer ställas..
jag önskar jag fick se dig igen, höra din röst..
dina oförglömliga ögon som ej går att mista, som lyser upp!
dina ögon, hela du andreas!
jag önskar jag hann berätta så mycket för dig, och att du hade lyssnat mer på mig
och att jag hade kunnat hjälpt dig istället för att det skulle sluta såhär..

alla kanske tänker, men hur orkar hon hålla på skriva depp hela tiden
men såhär är det, jag är depp och jag visar det ingen annanstans än på min blogg.
jag skriver ut mina känslor och jag tycker det känns bättre,
även om ögonen är så blöta så jag knappt kan se vad jag skriver så skriver jag..
bara till dig andreas!

och jag är så glad att jag har så många läsare, tack!
jag hoppas ni förstår hur det är att leva så som jag gör just nu..
och kommer att fortsätta leva..
att mista en sån nära anhörig, det är den värsta mardröm som jag någonsin drömt, och aldirg kan vakna..
den är sann, eran mardröm är min verklighet!

varje dag är det personer som skriver till mig, och berömmer mig att jag är så stark.
jag ska säga en sak, på utsidan är jag stark, men kolla min insida, den är så förstörd.
så mycket som händer, så snabbt..
jag kanske skrattar och ler när ni ser på, men när ni inte är med mig är jag inte samma nathalie.
jag vill inte er nått illa, jag vill inte ta ut min sorg och göra så ni mår dåligt bara för att jag gör det.
jag håller det inom mig.  jag vill ha det för mig själv, så jag kan känna mig lycklig när jag är med mina vänner,
för en gångsskull.. det är då jag är lycklig!

andreas för mmig betydde så otroligt mycket och jag har så otroligt fina minnen med den vackra ängeln.
minnen som inte går att föreställa sig och som aldrig går att skriva för det blir för långt.
men ni förstår säkert!! en sån fin människa, som aldrig vela någon illa, tog hand om alla, UTOM sig själv...
han brydde sig så mycket om alla sina vänner runt omkring, jag fattade aldrig..
jag vart avensjuk, jag kan erkänna, när han skrev med alla, men han förklarade hur allt låg till..
och nu förstår jag..

och jag vill bara att alla där ute, ska ta vara på varanadra!!!!!!!!!
man vet ALDRIG hur mycket tid man har kvar med personen..
det kan hända en olycka på väg hem, det kan hända när man sover,
det kan hända när du är med! när som hälst, och det värsta är att man aldrig vet när..

lina skrev till mig;
att i 99 fall av 100 så stannar de som gått bort kvar för att dom har lämnat någonting som dom inte kan fortsätta utan, eller att dom skapade oreda när dom gick som dom försöker rätta till. när jag hörde det tänkte jag direkt på dig...att andreas vill inte fortsätta utan dig.. och att han gjorde dig och andra personer som han älskade ledsna. jag vet inte varför jag skriver dethär till dig. du har säkert fått höra det miljontals gånger.. men han stannar och visar dig att han är med dig för att ge dig styrka. för att ändå vara med dig när du är ledsen.

jag vet att det stämmer, tack gumman!
jag har känt hans närvaro så sjukt många gånger
och jag VET jag VET så himla väl att han är vid mig och kommer
att finnas där för mig, visa mig den rätta vägen jag ska gå..
tro mig, jag vet!

nu ska jag försöka sova, med en sovandes lillasyster brevid mig ska jag krypa ner för
att försöka kämpa mig igenom det som är värst av allt; natten!
jag hatar att sova, jag hatar att somna när jag vet att du inte är här
när jag vet att jag sover bort en dag, en dag till spillo..
när jag vet att du inte kommer tillbaka ju mer jag sover.
och nmär jag ligger där, ensam om natten så ser jag dig, jag känner dig..
och jag blir rädd, men bara rädd för att du ska försvinna lika snabbt som du kommer!

må du vila i frid, himlens vackraste ängel.
vi ses snart, och du vet; gräset är grönare på andra sidan.
jag lever för dig, dag för dag andreas tommie strömlund!
älskar dig /puss din'


Kommentarer
Postat av: Anonym

fortsätt o skriv gumman........lättar lite grann kanske men jag vet du har det jobbigt! o andreas fins med dej för alltid...Och du vet att jag finns här alltid!!!!!!/mamma

2010-03-25 @ 12:20:24
Postat av: lina

säger som din mamma.. nathalie. fortsätt skriv.

2010-03-25 @ 16:57:04
URL: http://linaaamj.blogg.se/
Postat av: Anonym

love you

2010-03-25 @ 22:47:55
URL: http://sandraspjuth.bubbleroom.se
Postat av: Anonym

Du är så stark gumman, jag tror på dig! /h

2010-03-27 @ 03:13:46
Postat av: Anonym

Gumman! du måste gråta ut ordentligt, det är den största delen av sorg processen. Skrik, kasta saker, slå i väggar. först när du låter det komma ut så kommer du kunna må bättre. inte för att du kommer glömma honom men du kanske kommer att kunna börja klättra uppåt igen och inte bara låtsas vara glad utan verkligen vara det. <3 / S

2010-03-31 @ 23:31:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0