nathalie, 20 år och ensamstående mamma <3

:(

jag saknar, jag saknar så sjukt mycket..

dagarna bara går, hur fan kan alla bara leva vidare?

jag förstår inte. varför är allt nästan som vanligt?

jag kan inte vara som vanligt?

det går inte, jag vill inte, jag orkar inte..

det är som en droppe i havet, en speciell som man försöker hitta. men det går inte!!

du är min himel andreas okej?

jag vill inte göra något...

jag vill bara sova.

snart kommer vårt barn andreas. som jag måste uppfostra själv?

jag tänker alltid, hur ska jag berätta för bebis om dig.

vad som hände? att du inte finns? kommer det göra ondare än den dagen då jag ska  berätta allt.

att du inte finns!!!!!!!!! :'( du vela detta så himla mycket, du var så glad.

jag kommer ihåg när jag skulle berätta för dig att jag var med barn

både du och jag var mållös.

du sa att du skulle sluta dricka för barnets skull, du skulle köpa en ny bil.

även fast du inte vela bli av med din merca, så skulle du göra det för att få plats med bebis.

ååååååååh.. jag vill bara skrika..

jag vet att du ser mig, och att du finns vid min sida,

när allt är extra tugnt sså pratar jag med dig, jag vet att du hör men inte kan svara :'(

love u <3

Jag ryser i hela kroppen när jag läser din blogg.

Du är så jävla stark! <3

Grattis till eran son!



Du känner inte mig men du ska veta att jag finns och pratar gärna, hjälper gärna till. Andreas och jag kände varandra väldigt bra.



Ta hand om er