nathalie, 20 år och ensamstående mamma <3

jag kan inte förstå egentligen, hur tiden kan gå så fort!
när jag bara vill att den står still, men sammtidigt att den fortsätter gå..
jag vill ha dig här andreas..
jag ser dig framför mig hela tiden. du är där jag vet det!
det är så jobbigt att vara utan dig, och veta att jag alltid kommer få vara utan dig.
det är ett hål i hjärtat som aldrig kommer att ersättas med någonting.
folk kanske tror jag mår bra, knappast.. byt insida med mig och ni är knäckt efter några timmar.
det värker och det skriker inombords hela tiden.

att veta att ditt barn växer i mig gör mig stark, men inte tillräckligt stark.
jag kämpar, kämpar och kämpar!

smärtan går inte att beskriva med någonting annat..
jag vill ha bort den, men är medveten om att den alltid kommer finnas kvar!
varför skulle just jag mista dig? varför skulle just DU försvinna ifrån oss..
det är inte så det är menningen!!! det är orättvist...

på söndag är det bara 6 veckor kvar tills min älskade är beräknad att komma
och jag får mer och mer panik. men är mer och mer förväntansfull, och jag har aldrig älskat någonting så mycket som jag älskar dig bebis i magen <3
jag kommer ge dig all kärlek och jag kommer älska dig för all framtid.
även om jag är ensam med dig, så kommer du vara trygg..
jag kommer ha mitt hjärta utanför kroppen när du är här bebis !!


jag hoppsa du vilar i all din frid älskade andreas, du behöver det, du är värd det.
mer än någon annan ! jag älskar dig och jag kommer aldrig att glömma dig!