nathalie, 20 år och ensamstående mamma <3

älskling, jag var på en till minnesstund för dig idag, jag vet att den var precis som du hade tänkt dig!! åh jag har så ont överallt hela tiden.. jag vill springa till dig, men det är för många mil och jag önskar du vore här med mig nu som duy alltid var, och fick mig på andra tankar... varje gång min mobil låter fryser hela kroppen till is, i önskan om att det är du min älskling, men det är inte du !! :'( åh käre gud, hur ska jag klara det här.. dom här dagarna har varit dom värsta i mitt liv och utan dig känner jag bara smärta och ser svart.. som du alltid sa till mig andreas, " jag hatar att vara utan dig, och pussade mig på pannan" då jag alltid flinade åt dig och tänkte, du är inte utan mig... men idag måste jag erkänna jag HATAR att vara utan dig... ingenting är detsamma och kommer aldrig bli!
jag älskar dig min finaste ögonsten!!

jag önskar verkligen att du kunna sitta här brevid mig som förr, varför är det inte så ?
och varför känner jag en sådan skuld? att jag hade kunnat rädda dig?
det är någonting jag alltid kommer få leva med.. :'(
jag blir så frusterad över allting just nu och jag tar ut min ilska på allting annat som jag inte ska ta ut det på..
men du ska veta andreas, du kom in i mitt liv som världens bästa och lämnade mig som världens bästa, fast på HELT fel sätt gubben.. :'(

allting är så mört och tungt, jag har en sådan konstig känsla i min kropp som jag eller någoin annan aldrig kommer kunna sätta namn på.. jag har aldrig känt någonting liknande, jag känner min så ensam även fast jag vet att jag inte är det..
vi har så många minnen tillsammans som jag kan tänka tillbaka på och bara le.. men ändå så går det inte att le?
det är som att släcka lampan och ändå försöka se? :'(
jag kommer fortsätta att skriva till dig andreas, jag vet att jag aldrig kommer få något svar, men jag vet därimot att du läser vartenda ord jag skriver..
det sjuka är att jag känner att du är vid mig nu, jag blir helt svag och fryser till is i några sekunder och avslutar mer rysningar i hela kroppen.. det är sjukt, jag känner hur du andas här brevid mig!! :'(
du har alltid velat folk det ästa, och alltid brytt dig om hur andra mår före dig.. jag önskar att någon hade hört dina rop på HJÄLP.. :'( jag hörde dom men hann inte i tid älskade du!<3

jag måste lägga mig ner, nypa mig i armen som varje kväll..
jag önskar varje gång att det bara är en mardröm som jag är svårväckt ur!!

vi hörs imorgon eller senare andreas, jag älskar dig !!