nathalie, 20 år och ensamstående mamma <3

Oj, alltså det är en grymt svår fråga för min del..
jag har nästan aldrig varit riktigt kär, alltså på rikgit..
eller jo 2 gånger, men den första riktiga kärleken för mig den var nog
lennie det, minnsan!! iallfall på äldre dagar, när jag var mindre var jag ju kär i allt å alla..

lennie iallfall.. han träffade jag via min kompis malin, han bodde uppe i bollnäs/hudik där malin bodde,
vi började skriva på msn " haha nätdejta! och skrev väldigt längeee... och om allting.
kändes som om man redan efter några dagar kunna prata med honom om allt..
tillslut så skulle han ringa mig, jag minns det än idag, jag var så himla nervös..
iallfall. jag var hemma hos harje, hos hennes pappa.. hon och jag skulle sova där
medans han var borta.. vi skulle precis gå och lägga oss då ringer han..
pratade om allt mellan himel och jord, jag kommer ihåg att malin vela sova men kunna inte
haha så hon suckade hela tiden. haha lillstumpan!
vi pratade iallfall hur länge som helst i flera timmar, ingen av oss vela lägga på!:)
sedan bestämde vi oss för att träffas, malin var tillsammans med hans kompis linus, perfekt!
jag och malin åkte dit, shit vad nervös jag var.. fjärilar i magen hela tiden..
tillslut kom han och mötte oss på tågstation, åh vad vacker han va!!!
jag trodde jag drömde, helt seriöst.. jag vart kär i första ögonkastet!
vi tillbringade helgen tillsammans, sedan dess var vi ett par!
världens underbaraste kille vill jag lova! det var en underbar period!

gjorde så mycket tillsammans, gud.
hur omtänksam och snäll som helst, vi fann varandra nästan direkt båda två!
det var den första kille jag sa ordet, jag älskar dig, till.. ganska roligt minne det ändå!

men allting har sitt slut, och tyvärr så höll det inte i längden att sväva på rosa moln!